I måndags åkte jag och särbon på en liten semester till Norge. Det är något jag längtat efter sen förra sommaren jag var där. Jag älskar fjordar och fjäll, det får mig att känna mig fri, alla bekymmer försvinner och jag känner mig lycklig. Jag lever ständigt med en stresskänsla, tryck över bröstet, ångest. Men i Norge försvann det. Kände mig levande för första gången på länge. På kvällen sov vi vid gränsen, på svenska sidan. Vi sov i bilen och jag vaknade av en panikattack, kastade mig ur bilen och hade en olustkänsla länge på tisdagen. Vi besökte Njupeskärd vattenfall i Fulufjällen och sen gav vi oss neråt landet mot Orsa där vi gick på björnparken och såg på djuren. Det gjorde också mig på bra humör. :)

Jag saknade barnen och ville hem, så det blev en kort semester. Längtar redan tillbaka till Norge igen!

Har sovit gott inatt. Det ät ett mirakel. Har gjort lite nytta i alla fall, fast mest vilat. Nu sova så jag orkar med morgondagen. ;) Godnatt

Har sovit obefintligt två nätter på raken. Fast slumrade till på dagen idag, det var skönt attsova lite. Skulle åka till Norge nästa vecka, men vi får se hur det blir med det då särbon skadat foten och det är smärtsamt för honom att ha foten på gaspedalen.

Det har varit skitväder hela dagen så har mest slappat idag. Har bara släppt ut hundarna på tomten, tur vi är på landet. ;)

Nu är det sovstajm, måste upp tidigt. Godnatt!

Klockan är 5.15 och jag har inte sovit alls inatt. Ändå tog jag en sömntablett (Imovane) på kvällen. Nu är en ny dag, hoppas jag får sova någon timme för jag är skittrött.barnen väcker mig nog när jag väl somnar... God morgon då. ;)

Jag har faktiskt ingen anledning, men på sistone har jag känt mig lite nere. Ikväll kände jag mig uppriktigt ledsen, men ifrågasatte varför jag känner mig så. Kom inte på någon större anledning. Jag har gått upp ofantligt mycket i vikt på fyra månader, mestadels pga att jag tröstätit kopiösa mängder för att få bort ångesten på kvällarna. Sen har jag inte rört på mig så mycket som jag brukar... Vet inte varför det har blivit så. Jag hatar att vara tjock. Jag orkar inte lika mycket som jag brukar så jag borde sätta fart och göra något åt problemet innan det blir värre, för då blir det ju bara svårare med tiden. Och de där jävla cigaretterna, jag försöker verkligen sluta med dem igen. Jag ångrar att jag började röka igen efter nästan 5 år, jag som kände mig så duktig för att jag inte rökte längre.

Jag går runt med en känsla av att jag är till besvär. Logiskt sett vet jag att jag inte är det. Jag är duktig och tar hand om mina barn så som man bör göra, jag ger dem allt. Jag är nog alldeles för ärrad i själen för det här livet. Det är lätt att säga till någon "tänk ljusa och glada tankar", "ryck upp dig", osv. Jag tänker glada tankar, jag har roligt och skrattar när jag umgås med vänner och mina barn. Men den där sorgsenheten är som en tumör som inte vill försvinna. Och ångesten är min trognaste följeslagare. Men jag tycker att jag gör allt bra ändå, jag lever ett normalt liv - ett bättre liv än många andra människor har det. Jag har nästan allt jag kan önska, utom en känsla av att vara lycklig. Ibland känner jag mig som ett skal som går runt och ler, gör allt man ska.

Det ironiska i det hela är att jag önskar att jag utsattes för en olycka, har destruktiva tankar ibland. Gör det ont utanpå gör det mindre ont att leva. Samtidigt så är jag väldigt rädd för att dö. Jag känner att mina barn behöver mig, att jag har så mycket att leva för. Jag vill inte åldras. Jag har ju knappt börjat leva innan livet är slut känns det som. Jag vill leva om mitt liv, göra om och göra rätt. Det enda i mitt liv som jag inte ångrar är mina barn.

Life goes on. Imorgon är en ny dag.

Har haft lite fel på dygnsrytmen på sistone, somnar inte förrän vid 2-4 och sover hela förmiddagen. Tur barnen har sin mer morgonpigga pappa. ;)Nu är klockan 3.30,.måste försöka sova.En av mina drömmar föll in här om dagen, en ny kamera. Nu återstår ny tv (min är trasig) och ny dator (också trasig). Jag har åtminstone mobilen att surfa på. ;)Godnatt!

Har haft negativa tankar på sistone, tankar på att utsätta mig för en "olycka". Har ångest på kvällarna så det blir väl en ventil att tänka så. Men jag tar tillvara de ljusa ögonblicken hela tiden och skjuter undan mina tankar. Jag kramar mina älskade barn varje dag och talar om att jag älskar dem, fast de redan vet det. Tar en dag i taget, som vanligt... Godnatt!Känns bra art jag fick den efterlängtade kameran till slut, en sak att stryka från önskelistan. Fler drömmar kommer nog slå in hoppas jag. :)

Har sån ångest på kvällarna. Lyssnar på musik i lurarna på mobilen och surfar på internätet tills jag blir så trött att jag somnar. Och då har jag ändå tagit ångestdämpande Alimemazin och en sömntablett (Imovane)... Det är bara att härda ut. ;) Godnatt