Alla människor vill vara någon. Vi vill vara någonting som är betydelsefullt i tillvaron. Att få känna sig behövd, att känna sig älskad och att ha en mening med att leva. Drömmar, en vision av hur man vill att tillvaron ska se ut. Jag har det. En dröm. Problemet är att jag är feg, jag vågar inte ta chanser. Vi människor lever som om vi vore i ett spel, där varje beslut kan innebära att vi inser att vi tog fel väg. Men i verkligheten finns inga fuskkoder eller möjligheter att starta om ifall beslutet vi tog inte blev bra för oss. Vi har bara ett liv och vi har bara en chans i varje vägskäl, vilka finns gott om under livets gång. Vi vet inte vad som är rätt väg, men även om man tar fel beslut och inte kan"göra om, göra rätt" så finns det nog en mening med det med. Utan motgångar lär man sig ingenting.

Att leva gör ont. Ibland jävligt ont. Men det gäller att försöka hitta de där sakerna som lyser upp i livet och ta tillvara på dem - förvara dem som en depå i själen när livet är motigt.

Man vet inte vad som gömmer sig bakom nästa krök, men en sak vet jag: Hur mörkt det än ser ut någon gång, så kan jag lova att det blir ljusare igen. ;-)

Hej och hejdå! Till nästa gång...