Var på dbt idag. Brukar inte gråta inför folk, men när jag tänkte på att mitt psykiska dåliga mående är handikappande och att jag är rädd att jag blivit kroniskt deprimerad, då rann tårarna...

Hämtade sen ut mediciner. Hade ingen aning om vad jag hade att ta ut på apoteket. Personalen som stod där vände på datorskärmen - jag hade massor som ja inte visste om. Starka smärtstillande (som morfin), lugnande Stesolid... Det är inget jag "står på". Sömntabletterna behöver jag mot sömnbrist och Levaxin, sköldkörtelhormoner. Tog ut rubbet, innan misstaget skulle uppdagas. För inte ger man så mycket till någon deprimerad?

Sjukt nog är jag livrädd att ha alla dessa, samtidigt som jag känner mig trygg med dem hemma...

Nu släppa ikväll. Godnatt!