Jag tycker inte om mig själv. Känner mig obekväm bland folk, men vill inte vara ensam. Självförtroende är något jag saknar och jag har lärt mig att jag aldrig kommer bli stolt för den jag är. Jag har accepterat mig själv, men står inte ut med vad jag är. Jag får jämt höra att jag är lät och bara ligger i sängen, men det är inte sant. Jo, vissa dagar har jag värk och orkar inte mycket, men det är inte JÄMT. Tänk om folk kunde se vad jagä bra på och gör bra. För jag gör bra saker! Att jag inte tycker om mig själv betyder inte att jag inte ser mina fördelar. Jag är bra på mycket, det vet jag. Jag är bra på att ta hnd om mina barn och ge dem kärlek, jag är bra på att skriva och träna hund.

Jag vill helst gömma mig, det känns som om alla ser ner på mig och jag är liten och värdelös. Jag står för den jag är och låtsas inte vara nåt jag inte är. Nog lever jag i min egen bubbla, men jag ser alldeles klart ut från den. Jag försöker åtminstone att leva och hitta lyckan inom mig. Jag tror den finns där, men jag måste bara se den. Det är svårt att hitta nåt man inte vet hur det ser ut. ;)

Godnatt!