Jag har faktiskt ingen anledning, men på sistone har jag känt mig lite nere. Ikväll kände jag mig uppriktigt ledsen, men ifrågasatte varför jag känner mig så. Kom inte på någon större anledning. Jag har gått upp ofantligt mycket i vikt på fyra månader, mestadels pga att jag tröstätit kopiösa mängder för att få bort ångesten på kvällarna. Sen har jag inte rört på mig så mycket som jag brukar... Vet inte varför det har blivit så. Jag hatar att vara tjock. Jag orkar inte lika mycket som jag brukar så jag borde sätta fart och göra något åt problemet innan det blir värre, för då blir det ju bara svårare med tiden. Och de där jävla cigaretterna, jag försöker verkligen sluta med dem igen. Jag ångrar att jag började röka igen efter nästan 5 år, jag som kände mig så duktig för att jag inte rökte längre.

Jag går runt med en känsla av att jag är till besvär. Logiskt sett vet jag att jag inte är det. Jag är duktig och tar hand om mina barn så som man bör göra, jag ger dem allt. Jag är nog alldeles för ärrad i själen för det här livet. Det är lätt att säga till någon "tänk ljusa och glada tankar", "ryck upp dig", osv. Jag tänker glada tankar, jag har roligt och skrattar när jag umgås med vänner och mina barn. Men den där sorgsenheten är som en tumör som inte vill försvinna. Och ångesten är min trognaste följeslagare. Men jag tycker att jag gör allt bra ändå, jag lever ett normalt liv - ett bättre liv än många andra människor har det. Jag har nästan allt jag kan önska, utom en känsla av att vara lycklig. Ibland känner jag mig som ett skal som går runt och ler, gör allt man ska.

Det ironiska i det hela är att jag önskar att jag utsattes för en olycka, har destruktiva tankar ibland. Gör det ont utanpå gör det mindre ont att leva. Samtidigt så är jag väldigt rädd för att dö. Jag känner att mina barn behöver mig, att jag har så mycket att leva för. Jag vill inte åldras. Jag har ju knappt börjat leva innan livet är slut känns det som. Jag vill leva om mitt liv, göra om och göra rätt. Det enda i mitt liv som jag inte ångrar är mina barn.

Life goes on. Imorgon är en ny dag.