Jag har haft fullt upp i veckan då jag ensam tagit hand om barnen när deras pappa är i Spanien. Det har varit slitsamt, men nu är det äntligen fredag så vi kan ta det lugnt. I morse var jag sååå trött och dottern fick vara hemma från dagis för jag orkade helt enkelt inte gå iväg med henne. Fick hem den utlånade hunden idag, så nu är hon hemma igen. Vi får se när hon åker till extramatte igen. Nu har jag varit och storhandlat, det var inte alls roligt att gå i snöblandat regn. Sen var barnvagnen full av kassar så det var tungt (svettigt) att ta sig hem med den igen. Var till apoteket och hämtade ut lite medicin, så nu kanske jag kan få sova lite inatt. Lider ju av ångest, särskilt kvällstid och vaknar upp flera gånger per natt.

Nu har jag packat allt vi ska ha med oss till landet, vi åker om en timme ungefär. Skönt ska det bli. 

Jag önskar dig som läser detta en trevlig helg!

Jag skulle börja på valpkursen denna vecka, men då barnens pappa åkt på semester en vecka så har jag ingen som passar barnen så jag får börja på tisdag istället. Det ska bli så roligt! Jag behöver verkligen något annat att tänka på och ha nåt att se fram emot i veckorna. Nu kanske jag kan få lite ork och engagemang att börja träna mera med hundarna. Jag vill ju börja tävla i lydnad. De har ju båda potential att bli duktiga, men svårt för dem att bli något när jag knappt aldrig tränar.  

I övrigt så är det ganska bra. Jag har varit trött i flera dagar och bara sover nästan hela tiden. I morse så somnade jag efter att jag skickat barnen till dagis och skola, och sov hela förmiddagen. Jag är väl i behov av sömn helt enkelt...   

Först tänkte jag bara rasta hundarna lite hastigt och sen fortsätta dricka upp mitt kaffe på morgonen, för att sedan ta en promenad efter det. Men solen skiner och fåglarna kvittrar, det gjorde mig glad och gav mig energi. Jag saknade inte mitt kaffe, utan njöt av stunden när jag gick där. När jag kom in igen var mitt kaffe kallt, så jag fick brygga nytt. Men det var det värt.  

Jag försöker bli bättre på att ta tillvara på de "bra" ögonblicken i livet och försöka stå ut i det som känns mindre bra. Även i de dåliga stunderna i livet kan man behöva ett positivt tänkande, så klarar man av det dåliga bättre. Jag försöker intala mig själv att ta tag i ögonblicket, leva här och nu. Försöka njuta lite under livets färd och inte oroa mig för morgondagen...

Ha en riktigt bra dag!!  

För två månader sen så var jag tvungen att avliva min papillon som blev hastigt svårt sjuk. Det tog hårt på mig. Jag kände mig deprimerad och ångestfylld just i den perioden, men det blev värre efter att hon försvann. Hon var alltid som min skugga, hon var min ständiga följeslagare. Efter att hon försvann började min andra lilla hund bete sig annorlunda. Jag trodde att hon saknade sin kompis då de var oskiljaktiga. Min lilla svarta spetsblandis började sova intill mig, helst intill mitt huvud - om hon inte låg på mig. Hon började hålla sig nära och kom direkt när jag ropade, trots att hon i de tre år jag haft henne brukar "ha knäck i lurarna" ibland.

Sen slog det mig plötsligt att jag förmänskligat min hund och att hon kände sorg. Det gör hon inte. Hon är ju trots allt en hund. Däremot så kände hon att jag mådde dåligt. Hundar känner av oss människor mycket bra, de kan känna av när människor får låg blodsockernivå vid diabetes, förutspå epilepsianfall, osv. Självklart känner min lilla hund av att jag mådde dåligt psykiskt.

Hunden är människans bästa vän. I alla fall min.  

Det är "min" vecka att ha barnen. Det är tur jag har mina små solstrålar, de är allt i mitt liv. Ibland funderar jag och tycker att jag är världens sämsta mamma, sen ibland tänker jag att jag är mig själv och jag ger mina barn kärlek. Att vara förälder är en livsuppgift som aldrig tar slut, man är den som ska vägleda och uppmuntra så de lär sig leva ett sunt liv. Att de inte blir som mig. De säger att de tycker att jag är en "busig" mamma, paradoxalt nog trots att jag känner mig deppig. Med andra ord ger jag 100% av mig själv till mina barn och försöker göra deras tillvaro bra och rolig. Däremot när jag är ensam, det är då mörkret far över min själ och jag släpper försvaret, känner mig värdelös och funderar på livets mening...

Barn är så bekymmerslösa, ibland önskar jag att man som vuxen kunde vara lite som dem. Leva här och nu, och busa mycket.   

Jag är ute på landet. Härligt. Jag har varit ute i skogen idag med hundarna, det är verkligen härligt att se dem lyckliga. Det är skönt att vara ifred och bara ha hundarnas sällskap, och ha fågelkvitter som bakgrundsljud.  

Hade med kameran i skogen och fotade massor, såklart. Fick ett par riktigt bra foton på hundarna. Hoppas att de ser lika bra ut när jag lägger in dem i datorn och ser dem i större format.   

Jag är fortfarande inte på topp. Har många negativa tankar, men försöker att ta fram det som är bra. Tröstäter när jag känner mig stressad/får ångest... lite skillnad mot de senaste två månaderna när jag knappt ätit alls. Känner mig fet... Jag känner mig så trött och ibland känns det som jag är en vandrande geléklump som skulle kunna smälta bort där jag är. Ibland orkar jag knappt gå någonstans, jag är verkligen jättetrött. Ibland orkar jag inte vara social, samtidigt som jag inte vill vara ensam. Imorgon ska bli en bättre dag. Jag måste fokusera på livet här och nu. På den här stunden. Just nu är det ganska okej...

Igår gjorde jag en "sittbräda" åt katterna, där de kan sitta på balkongen och titta på fåglar eller annat. Katter gillar ju att sitta högt upp, så jag satte den uppe vid balkongräcket. Jag tog två "hållare" till balkonglådor och skruvade fast den i en bräda. Det hade varit lättare om man haft en skruvdragare, men jag drog i dem för hand. Jag trodde inte att jag skulle klara det med mina dåliga händer, så jag var stolt när jag lyckades. Katterna gillade min uppfinning.  

Nästa projekt blir att ta bort de gamla klösställningarna och införskaffa nya... 

Ps. Nej jag har inte den finaste balkongen, men katterna är nöjda då den mest är till för dem på sommarhalvåret. 

Jag har karpaltunnelsyndrom i båda händerna, men den vänstra är värst. Vad det är kan man läsa här: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Karpaltunnelsyndrom/  

Jag har blivit opererad i båda händerna för några år sen och problemen försvann. Men nu har jag haft stora problem ett år tillbaka eller nåt. Jag börjar bli riktigt förbannad att jag ignoreras av vårdcentralen. Jag fick remiss för undersökning av nervfunktionen i händerna och de sa att det visade ingenting. De sätter elektroderna på underarmarna och jag tror att jag är så ärrig så det visar fel. I morse vaknade jag av att det ringde, men jag kunde inte ta tag i telefonen och svara för jag kunde inte röra fingrarna, händerna var stela och bortdomnade. 

Dessutom har jag en whiplash skada i nacken sen jag föll av min häst för 1,5 år sen som handikappar mig rejält. Att diska, att träna fotgående med hunden, eller bara sitta för länge kan utlösa svåra smärtor. Det enda som hjälper då är att jag lägger mig och vilar nacken. Jag klarar inte av att göra så mycket varje dag, så jag får ta saker i min egen takt. 

Jag är trött på att ha ont jämt. Jag har Norspan plåster (en slags medicin som avger en liten dos opiater varje dag) som jag byter en gång i veckan. Hade jag inte haft det hade jag inte stått ut alls. 

Jag lider av kroniska smärtor i alla leder till råga på allt, men det känns bättre när jag har det där plåstret i kombination med alvedon. Inte undra på att jag blir deppig egentligen, att gå runt så här med kroniska smärtor är plågsamt och drar ner humöret....

Men det är väl bara att bita ihop och hoppas att det inte blir värre. Fast det blir det.