Ligger i soffan och lyssnar på musik i lurarna, just nu Metallica. Känner mig anti allt, men biter ihop. Kan ju alltid ringa nån om jag behöver prata. Ibland är det bättre att sätta ord på vad man känner, än att spela ut dem, låta destruktiva tankar ta över.

Jag kommer aldrig bli fri från borderline, men hoppas att jag kan lära mig leva med det, det har ju gått i många år tidigare...

Jag försöker vara normal, fast inuti är allt kaos. Jag får inte låta impulserna ta över. Måste kämpa. Måste!!