Somnade tidigt, sen vaknade jag på natten och ångesten och sorgen slet i mig. Tur jag är på psyk. Jag orkar inte fightas, jag orkar inte stå tak och stolt, jag orkar inte förklara och försvara. Folk har ju redan bestämt sig ändå. Jag är inte värd nåt känns det som, men jag vet att jag ett värde för mina barn.
Hoppas jag får sova, behöver det. Vill vakna och allt är bra igen.. :-/