Folk tycker nog att jag är konstig. Jag är annorlunda. Jag gör inte saker för att passa in, jag försöker göra saker som JAG mår bra av. Ibland så är jag tanklös, det vet jag, och kanske inte gör val som är bra för resten av familjen. Men jag har inget ont uppsåt. Jag försöker göra bra saker, bli en bra människa. Men jag funderar jämt på vart mitt liv tar vägen. Åren bara går, tiden... Jag vill ibland hejda allt och liksom göra en omstart av mitt liv. Göra om, göra rätt. Men det går ju inte. Här är jag nu, jag måste göra det bästa av det som är nu.Vi människor har bara en chans, ett liv. Blir det fel på vägen så är det bara att acceptera det och sen gå vidare. Livet är hårt och för vissa så är livet inte mer än en endaste strävan efter att leva.

Jag vill verkligen leva. Jag vill göra saker. Men jag känner mig så misslyckad. Jag är ingen annan än den jag är. Men är livet inte mer än så här? Jag får panik. Jag vill faktiskt inte leva så här!! Jag har drömmar, men jag är rädd för förändringar. Jag erkänner att tanken på att flytta, att ge sig in i nya saker skrämmer mig.

Men vad jag än befinner mig så är mitt största problem att jag faktiskt inte är nöjd med mig själv. Eller jag tycker om den jag är, men jag skäms för den jag är - inför andra. Jag vet att jag är ful och jag ser grotesk ut med alla ärr. Jag brukar skratta ofta och skämta om det, jag kan låtsats att jag inte bryr mig. Men det gör jag. Jag är svårt ärrad, mestadels på armarna, men även på andra ställen eftersom jag var mycket självdestruktiv i yngre dagar. Det gör ont i mig att se att många ungdomar idag beter sig så, mer än vad som förekom när jag var i den åldern. Jag tror många gör så för att andra gör det, beteendet har en förmåga att smitta. Det är därför jag inte brukar visa hur jag själv ser ut. Vill inte ge någon idéer. Det som ingen förstår är att man skadar sig inte bara på ytan, det ställer till med svåra problem i framtiden med senor och nerver. Det blir värre ju äldre man blir. Och jag vet att ingen vill se ut som jag. Inte ens jag själv. Mitt självskade beteende är nästan helt borta...

Människor mår i större skala sämre och sämre... och det går bara ner i åldern. Samtidigt börjar jag ju fundera på om allt hänger i hop med att ungdomarna idag försöker verka äldre? De sminkar sig hårt och ska se äldre ut än de är, men i själva verket är de ju barn i själen. Det är inte lätt att vara ung.

Men det är faktiskt inte lättare för att man är vuxen. Jag börjar närma mig 40 sakta men säkert, men jag har fortfarande inte kommit till den punkt där jag känner mig tillfreds med mitt liv. Jag är ganska nöjd. Jag har lyckats uträtta en del, och jag har världens finaste barn. Men det är mycket som brister i tillvaron.

Jag jobbar med mig själv. Varje dag. Och jag vill inte leva så här. Jag vill känna mig älskad. Jag vill inte bo ensam. Jag vill inte duga ibland... vill inte behöva känna att folk skäms över mig. Vill inte känna att folk snackar bakom ryggen på mig så fort jag vänder ryggen till. För jag är inte som andra. Jag är jag. Jag försöker inte göra mig till, jag vill inte vara som du. Jag försöker hitta mig själv och letar efter känslan... den där känslan att jag är värd något.

Letar efter känslan att känna att jag är älskad och är helt okej för den jag är. Men det kommer inte jag få uppleva under denna livstid. Mitt enda liv gick åt helvete. That´s it.  

Grotesk... men det är Jag.

 

Sanna

2 april 2011 00:02

Du är älskad, glöm inte det <3 Jag tycker väldigt mycket om dig, du kan alltid ringa och prata med mig om du vill det. Det kommer lösa sig

Behöver du inte veta

2 april 2011 00:34

Tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har fixat och donat hemma och tagit hand om djuren, och nu är jag helt slut. Orkar inte mycket nu för tiden... Ser tv och slappat. Blir tidigt i säng tror jag! ;)...

Var på dbt idag. Brukar inte gråta inför folk, men när jag tänkte på att mitt psykiska dåliga mående är handikappande och att jag är rädd att jag blivit kroniskt deprimerad, då rann tårarna... Hämtade sen ut mediciner. Hade ingen aning om vad jag ...

Ska träffa ortopeden imorgon, Angående operation av karpaltunnelsyndrom. Men vänster hand är skadad och jag skäms att visa vad jag gjort mig själv. Två veckor sedan brännskadan.. Det läker dåligt och handleden är svullen och stel... ...

Det är ganska bra just nu. Är lite trött bara. Försöker kämpa på och hämta nya krafter igen efter min svacka. Försöker fixa och ta vid där jag slutade för två månader sen, försöker fortsätta leva mitt liv. Det är svårt att veta vad som utlöser mina...

Idag har jag haft huvudvärken från helvetet och kräkts. Fixade med hundarna på morgonen, sen sov jag hela förmiddagen. Sen fixade med hundarna igen, sen trodde jag att jag var frisk så jag tog en kopp kaffe. Det var jag inte. Ligger hemma och tar det...